Naturforskare i 1700-talets Uppsala
Då man tänker på Uppsala universitet och naturvetenskapen under 1700-talet, är det naturligtvis först Linnés bild som träder fram. Men även om han obestridligen var den störste i sammanhanget, är det inte bara honom man bör lyfta fram. Nils von Rosenstein, Anders Celsius, Torbern Bergman och Carl Wilhelm Scheele är några av dem som bör uppmärksammas.
Medan naturvetenskapens idkare vid universitetet under 1600-talet inte varit särskilt framgångsrika – undantagandes Olof Rudbeck – blev klimatet för dem betydligt gynnsammare efter den stora nordiska ofreden i början av 1700-talet. Sverige måste nu ägna sig åt näringar, handel och jordbruk. I det läget behövdes naturvetenskaperna.
Linnés kollega hette Nils Rosén (1706–1773), adlad von Rosenstein; man hade på den tiden bara två professurer inom medicinska fakulteten. Han strävade efter att tillämpa de vetenskapliga medicinska erfarenheterna kliniskt och särskilt banbrytande var han inom pediatriken – läran om barnsjukdomarna. Han uppfann bl a den lugnande medicinen ”Roséns bröstdroppar” som användes långt in på 1900-talet.
Samtidigt som Rosén och Linné blev professorer på 1740-talet publicerade upsaliensaren Anders Celsius (1701–1744) observationer rörande ”tvenne beständiga grader på en termometer”. Han utgick då från en annan skala än den vi använder. Nollpunkten markerade att vattnet kokade och 100 grader att snön smälte. Man kom sedan att vända på detta, men Celsius'' termometer blev bestående och är numera den enda som används vid vetenskapliga mätningar internationellt.
Av en yngre generation än dessa var kemisten Torbern Bergman (1735–1784), professor 1767. I det akademiska laboratoriet vid Västra Ågatan – byggnaden finns ännu kvar -– gjorde han sina banbrytande insatser inom framför allt den analytiska kemin. Han iakttog att vissa grundämnen attraherade varandra och skapade begreppet ”valfrändskaper”. Denna term spreds även utanför kemisternas krets, eftersom Goethe, som läst Bergman, använde den som titel på en av sina romaner.
På 1770-talet samarbetade Bergman med Carl Wilhelm Scheele (1742–1786), en tillbakadragen man, som aldrig officiellt knöts till universitetet utan verkade i apoteket Uplands vapen vid Stora torget. Han stod för flera av seklets stora upptäckter av grundämnen, främst syret.
Möt fler av våra forskare
Vi bygger hela tiden på med fler porträtt av våra forskare där de berättar om sin forskning och där man även får en känsla för människan bakom forskningen.