Forskaren och politiken
7 maj 2019
Hans Ellegrens forskningskarriär inom evolutionsbiologi sträcker sig långt tillbaka, men nästan lika lång är listan över hans lednings- och utvärderingsuppdrag. Något som gett honom chans att påverka forskningspolitiken är arbetet inom Kungliga vetenskapsakademin, KVA.
– Det är en utmaning att förklara för de som inte riktigt förstår forskningens villkor hur pass viktig grundforskning är för att nå samhällsnytta.
Det är nio år sedan Hans Ellegren blev invald i KVA och två år sedan han utsågs till Vice Preses samt ordförande för KVA:s forskningspolitiska kommitté. Uppdraget sträcker sig från att samordna forskningspolitiska aktiviteter till att utforma remisser i forskningspolitiska frågor. Han deltar också i akademiens ledningsgrupp.
– Det är lärorikt att få vidare vyer och inblick i hur det fungerar på olika universitet och i olika miljöer. Vilka strategier har andra för att stödja forskning eller utbildning? Hur går pengaflödena inom universiteten? Hur har man löst samverkan med samhället? Mycket handlar om att se hur andra gör och lyfta fram goda exempel, helt enkelt få inspiration, säger Hans Ellegren.
Till hans vardag hör också samverkan med politiker. Ett av de nätverk han deltar i är Sällskapet för Riksdagsledamöter och Forskare, Rifo. Nyligen arrangerade KVA och Rifo ett seminarium i Riksdagen på temat ”Gör forskningen nytta?”. Hans Ellegren bidrog med en översikt över hur den fria forskningen kommer samhället till nytta.
– För att man ska få samhällsnytta – och samhällsnytta kan vara en produkt eller innovation, en applikation, ett sätt att undervisa, ett myndighetsbeslut – så behövs underliggande kunskap för att nå den nyttan. Det kan ibland vara svårt för politiker och andra samhällsaktörer att förstå, de vill gärna kunna ”beställa” en nytta som en produkt eller lösning. En del politiker vill gärna också styra vad forskarna bör ägna sig åt.
Kompetensförsörjning politikers fokus
Ett exempel är enligt Hans Ellegren de 17 målen i Agenda 2030 för ett hållbart samhälle. De globalt definierade målen för samhällets utmaningar togs upp av politiker på seminariet med orden ”nu behöver vi forskning som kan möta det här”. Men dagens eller morgondagens lösningar bygger på kunskap som har ackumulerats sedan lång tid tillbaka, menar han.
– Visst, det är så politiker jobbar, de sätter upp mål och vill skapa arbetstillfällen. Där kan jag känna att det finns ett behov av nytänk bland oss forskare, att vi måste vara beredda att berätta vad vetenskapen kan bidra med. Att när en forskare börjar bli redo att ta ett patent så har hon eller han kommit fram till det tack vare att andra forskare tidigare har lagt grunderna till exempelvis de avgörande kemiska eller fysikaliska processerna eller algoritmerna. För då förstår man hur saker hänger ihop, och till slut kanske det växer fram en tillämpning. Men det går inte att börja halvvägs här uppe.
Tilldelningen av medel för forskning är ett annat fokus för KVAs forskningspolitiska kommitté. Vart fjärde år fastställs den ekonomiska tilldelningen i regeringens forskningsproposition. Nästa väntas i slutet på 2019. Enligt Hans Ellegren lär årets ”propp” påverkas av utredningen ”Styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten”, STRUT, som nyligen överlämnades till regeringen.
– En komponent av STRUT handlar om ifall universiteten i större utsträckning än i dag själva ska fördela statliga medel internt eller om Vetenskapsrådet och externa finansiärer ska få ett fortsatt ansvar för fördelningen av en viss del av ”kakan”. Eftersom KVA är en oberoende instans har vi inte någon lojalitet med ett enskilt lärosäte utan kan delta i debatten på ett mer objektivt sätt, säger Hans Ellegren.
– I den här frågan kan det i grunden handla om vilken typ av struktur som har högst legitimitet, kompetens och transparens i sin beredning av prioriteringsbeslut.
KVA:s arbete guidas bland annat av de internationella begreppen Science for Policy och Policy for Science. I det första fallet förordar akademien att politiska beslut i så hög grad som möjligt ska ha evidensbaserad grund. Det kan gälla frågor som sjukvård, utbildning och klimat. Det försöker KVA värna om på olika sätt, bland annat genom utredningar som tar fram fakta om klimatet, berättar Hans Ellegren. Den andra delen, Policy for Science, handlar om forskningspolitik.
– Hur ska man tänka sig att samhället bäst fungerar när det gäller den högre utbildningen och forskningen? Hur ska dessa struktureras? Det är några av KVA:s stora frågor.
Förutom Rifo, vilka andra kanaler och tillfällen existerar för att diskutera och förankra era resonemang med politiker?
– Debattartiklar är ett sätt vi på akademien använder. Annars så får man skapa personliga kontakter med riksdagsledamöter, lokala politiker, myndighetspersoner och representanter för finansiärer. Efter några år i ”branschen” har man byggt upp ett nätverk där nyckelpersoner i det svenska forsknings- och utbildningslandskapet är ett telefonsamtal bort. Generellt är det viktigt för oss att komma ifrån den här klago- och kravrollen som att bara begära mer pengar. Istället ska vi berätta hur vi kan leverera det politikerna vill ha. Forskningen identifierar frågeställningarna som är helt nödvändiga för att lösa samhällsutmaningarna, och tar också fram lösningarna, säger Hans Ellegren.
Läs mer:
Kungliga Vetenskapsakademiens kommitté för forskningspolitiska frågor